På svenskan har jag gjort ett litet arbete om Merlefärgade hundar som jag redovisade i torsdags. Var själv helt insjunken i detta arbete, tycker att det är otroligt spännande! Tänkte att jag ska dela med mig av det jag lärt mig. Eftersom jag inte vill ta bilder från google kommer jag be er att googla lite, ni som inte vet vad merlefärg är för någonting kan ju börja med att söka till exempel blue merle eller red merle.

 

Merle är egentligen inte en färg, utan ett anlag som påverkar mönstret i färgen på hundarna. Hur bra merleteckningen syns beror på hundens grundfärg, på till exempel sobelfärgade hundar syns merlegenen inte så bra. Genen påverkar inte bara färgen, utan också andra egenskaper, till exempel olika organsystem. Ett sådant system är nervsystemet, hundar med merlegenen kan få en liten hjärna i förhållande till kroppen och det leder till underutvecklat nervsystem. De kan också få andra hämningar i tillväxten, främst i ögon och öron. Det kan leda till dålig syn/hörsel eller rent ut av blindhet/dövhet på ett eller båda ögon/öron. Många hundar med merleanlag saknar ett lager i ett eller båda ögonen som heter tapetum, saknaden av tapetum ger dålig syn i dåliga ljusförhållanden. Det är mycket ovanligt att hundar utan merleanlag saknar tapetum.
Merleanlaget är ofullständigt dominant, vilket betyder att det oftast överröstar de andra generna. Stora M beskrivs som merlegenen:

Homozygot – dubbel uppsätting av anlaget (MM)

Heterozygot – enkel uppsättning av anlaget (Mm)

 

Googla gärna homozygot merle så ni får se skillnaden.
Man kan se skillnad på homo- och heterozygota merlehundar. Den ljusa (ofta vita) färgen i pälsen är fläckar, och den övriga färgen är grundfärgen. På homozygota merlehundar täcker de ljusa fläckarna de största delarna eller rent ut av hela hunden. Homzygota hundar har stor risk att dö i fosterstadiet, eller födas med deffekter. De är också fler homozygota som har öron- och ögonnedsättning. En undersökning visade att 54,6% av de homozygota merlehundarna hade någon form av hörselnedsättning, av de heterozygota var det 36,8% av merlehundarna som hade hörselnedsättning.

 

En undersökning som har gjorts på homozygota taxar med merlegenen viasade följande:

22% var helt blinda

45% var blinda på ett öga

33% hade funktionella ögon

Alla saknade tapetum

Både homo- och heterozygota kan visa en störning som gör att de har svårt eller inte alls kan simma, denna störning har inte setts på hundar utan mearlgenen. 

Vilka effekter merlegenen kan ge kan vara lite olika för olika raser, det jag förklarat här är bara allmänt om merlefärgen. På många raser där en merlefärgad hund paras med en annan merlefärgad hund får inte valparna redigstreras i SKK, då valparna löper större risk att dö i fosterstadiet eller få defekter och risken för att få homozygota merlehundar ökar. På till exempel collie får en merlefärgad hund bara paras med en trefärgad hund.

 

Källor:
http://iloapp.spkk.se/blog/breeding?Home&post=50
http://valporama.wordpress.com/tag/grand-danois/

 

Jag tycker att det är onödigt att avla på merlefärgade hundar, då det är så stor risk för deffekter. Jag ser ingen annan anledningen till avel på dessa djur annat än att det är vackert, det är alltså helt för människors skull, vi vill ha vackra hundar. Är det inte då ganska egoistiskt? Eller vad tycker ni, är det värt defekterna? För det är ju inte alla som får defekter, och många får bara väldigt lätta sådana.

 

 

En hund som inte har båda sina pungkulor normalt utvecklade och normalt belagda i pungen, är en hund som man kallar cryptorchid. Det beror ofta på att hunden helt enkelt aldrig släpper ner båda kulorna i pungen, utan en eller båda stannar kvar uppe i buken. Men, en valp vars båda pungkulor redan har trillat ner en gång kan faktiskt också bli cryptorchid då kulorna kan "åka upp" i buken igen under ett visst antal veckor innan själva kanalen som kulorna trillar ner genom har växt igen. Om valpen får ett hårt slag mot kulorna så kan det leda till att en eller båda kulorna åker upp igen och hunden blir cryptorchid. Givetvis kan det ske på andra sätt också, bara för att en hund blir cryptorchid fast han en gång har haft båda sina kulor betyder det absolut inte att man har misshandlat sin hund, men som jag sa; "vid hårt slag", det behöver inte egentligen vara en människa som har gjort det, utan valpen kan själv ha ramlat osv. Dock är det inte så vanligt att just detta inträffar, men det förekommer.

   Att vara cryptorchid är inget som hunden i sig lider av direkt men det kan dock i de allra flesta fallen innebära att hunden är steril. Att hunden är steril är det nog faktiskt lika bra, om en cryptorchid hanhund som inte är steril används avel så sprids dessa defekta gener vidare då det är ärftligt. Att avla på ett fel som detta är alltså inte bra alls. Skulle man avla på cryptorchida hundar skulle vi kanske få raser som tillslut har jättesvårt att föröka sig just på grund av detta. Eftersom det är en ärftlig defekt så är det inte bara hanhundar som bär på anlaget, tikarna gör också det - även om det inte syns på dom. Men den tikens valpar kan få just denna defekt. Det är alltså ärftligt för både tikar och hanar.

   En hund som är cryptorchid löper också en liten större risk att få cancer i den testikeln som är kvar i buken, men cancer är någon som vilken varelse som helst kan drabbas av, tyvärr. Men som sagt, vissa löper något störe risk.

 

Chondrodystrofi är en medfödd, falsk dvärgväxt. Det betyder att huvudet och kroppen är normalstora, men benen är korta, en vanlig deffekt av falsk dvärgväxt är att benen blir krokiga. Exempel på chondrodystrofa raser är tax och welsh corgi. Äkta dvärgväxt är när hela hunden är krympt, det är en normal hund i litet format, som chihuahua och dvärgpinscher.